Hmm ja.. Vet inte var jag skall börja.. är så "uppochner" just nu.. Men det borde jag inte vara, för saken gäller inte mig.. Men som ja.. Enda sen jag har varit liten har jag haft mkt frihet. När jag som liten lekte med en kompis så hade jag en tid som jag skulle vara hem till, men det var ofta CA, det var aldrig på minuten. Sen nu när jag har blivit äldre har jag typ full frihet. Mina föräldrar litar på mig. Jag kan inte minnas att de har sagt på flera år vilken tid jag skall komma hem. De vet att jag kommer hem i tid, och att jag vet vad som är rimligt. Och nu, de är bara glada att jag är ute med mina vänner, det är ju så en ungdom ska vara. Inte skall väll en 17 år gammal ungdom sitta hem och hålla föräldrarna i handen..? Men om man vill sitta hemma, det är ju en annan sak! Jag är väldigt glad hur jag har blivit uppfostrad. Att mina föräldrar nu mittiallt skulle börja sätta gränser och tider för mig, det känns bara för konstig. Och tycka att det är konstigt att jag har vänner? Nej det finns inte för mig. Jag känner mig faktiskt glad över att mamma och pappa är mina föräldrar. Mina föräldrar har även varit av den åsikten att fast de är vuxna och kan kommendera barnen, så är det inte nödvändigt. De har alltid lyssnat på min vilja och min åsikt, och försökt att förstå. Sen har vi kommit fram till en bra lösning.
De har mera varit som vän-vän. Men ändå inte som vän.. Men ja hoppas ni förstår vad jag mena, de har som aldrig ropat och härjat med mig. Och det har funkat, för jag är inte personen som springer runt och härjar och busar. Och jag ljuger inte åt mina föräldrar. Ärlighet vara längst! Men sen hur andra föräldrar uppfostrar sina barn är ju deras ensak. Men det är bara så synd att vissa personer har det så strängt och att deras föräldrar inte litar på dom..
Gonatt! <3-Andrea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar