Jag kan ju inte bara sitta hemma och gråta. Klart att jag måste få sörja och va ledsen den tid jag behöver.. Men att jag bara lämnar hemma så börjar man tänka för mycket på allt, så det är nog bra att jag orkar vara igång.. Så jag tvingade mig till skolan. Och när jag höll på att cykla hem från, kom vår granne gående, men sin hund. Och det är samma ras som vi hade, alltså en dvärgschnauzer. Det tog så i hjärtat när hunden såg på mig med sina fina,mörka och söta ögon. Såg precis ut som Ajax ögon.. Ysch vad jag saknar!!
<3-Andrea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar